Marie Fredriksson ringde mig i helgen. Hon var lite orolig inför omställningen till sommartid. Hon hade full koll på att man skulle ställa FRAM klockan (det vill säga blir av med en timme) och man i höst ställer TILLBAKA den (det vill säga får tillbaka en timme).
Hennes fråga förbryllade mig.
"Var gör jag av timmen under sommaren?"
Jag blev lite beklämd. Marie fyller 50 år om ett par månader och vet ändå inte hur man bäst förvarar den överblivna timmen.
"Den ska ligga i rumstemperatur i ett mörkt utrymme. Gärna en byrålåda eller garderob så den kan gosa till sig med tyget från kläderna. Och så tänk på att den inte får utsättas för höga ljud under en längre tid får då tappar den några minuter."
Det här trodde jag alla visste..
"Tack." sa hon. "Och stå på dig i kriget mot taximobben. Det finns alldeles för många taxibilar i det här landet."
"Tack." sa jag och så lade vi på.
Jag tyckte inte om vändningen samtalet tog i slutet. Speciellt hennes mening om att det finns för många taxibilar i Sverige ekade sig fast. Jag är ingen rasist. Jag tycker alla är lika mycket värda. Det känns inte alls bra om min taxi-slakt tolkas som att jag inte tycker om taxi-bilar. Det fanns ju ingen ledig parkering! Vad skulle jag göra?!
Jag somnade med en obehaglig känsla i kroppen. Beklämd hette den.
Så var min dag. Inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar