Del 91: Herre på täppan!

Usch, vilka hemska veckor jag haft!

Lugn lugn, jag ska berätta allt. Den här gången finns det inga datortider att hålla sig till.

Det började för lite drygt två månader sedan. Jag var uttråkad vilket gjorde att jag tvingades äta ute.

Jag släpptes ut i lagom tid för att ha sluppit fotbolls-EM. Skit-EM...

När jag kom hem upptäckte jag att jag fått större lägenhet och fler inneboende.

Då vågade jag inte berätta vilka de två sista inneboende var men det kan jag göra nu. Det var de jävla systrarna Gustafsson!!

Jag misstänker att du även låg bakom min kidnappning, det har ju som bekant klätt ut sig förr...

Medan jag var borta hade de plockat bort väggarna mellan min och deras lägenhet och slagit ihop dem till en.

Detta var dock inte det värsta att komma hem till. Eftersom deras lägenhet var större än min, de var fler än mig och en massa andra argument jag inte förstod mig på att säga emot efter fem veckors mossdiet i en kvällare, så köpte jag att de var mina övervakare.

Det var först igår, när väggarna systrarna Gustafsson slagit ut visade sig vara bärande väggar och hela våningsplanet rasade som jag kom till sans igen.

Som tur var lyckades jag rädda friggeboden jag hade stående i köket så nu bor jag på 15 kvadratmeter på bakgården av huset. Börsen och Charlotte Drälli började må mycket bättre så de hann flytta innan kollapsen, medan Fishy Blubb Blubb v4.0, Henry Ford och Benke alla flyttade med mig. Deras bad-fetischism har de dock fått lägga åt sidan då deras respektive badkar alla blev kvar i ruinerna.

Och systrarna Gustafsson? Tja, de rönte nog samma öde.

För någon timme sedan installerades telefonledningen till min friggebod. Det firade jag med att ringa Ernest Hemingway för att gratulera honom på 109-årsdagen. Han blev mycket förvånad då han varit död i 47 år.

Så var min dag. Inte.