Del 148: Jag = en kudd-Judas..

Jag måste bekänna en sak som jag skäms väldigt mycket över.

Det hände på semestern.

Jag åkte ju iväg med min kudde för att komma bort några dagar medan min lägenhet sanerades. Redan första kvällen hamnade vi på kudd- och muffinsfest som dock spårade ur när blåbärsmuffinsarna blev för packade så jag lämnade sällskapet vid midnatt.

Framåt tre nångång kom kudden inramlandes. Jag antog att det blivit lite hångel för den hade stora blåa fläckar när jag vaknade på morgonen. Jag ville dock inte fråga.

Senare på eftermiddagen knackade pensionatinnehaverskan (400 poäng i Alfapet) på dörren och frågade om jag visste vem som hade vält ner hennes vas i natt. Jag sa att det kunde vara min kudde.

Hon blev jättearg och bad mig lämna rummet. Jag gjorde så. Ett fruktansvärt oväsen följde under några sekunder. Sedan kom hon ut igen.

Kudden såg förnärmad ut och har inte pratat med mig sedan det hände. (Den pratade i och för sig inte innan heller, det är för tusan en KUDDE!)

Vad har jag gjort!? Jag har angivit min vän! Varför!? Jag är en kudd-Judas...

Så var min dag. Inte.