Del 2: Fula fru Gustafsson hittar munspelet!

Christian Olsson ringde mig i eftermiddags.
"Jag har fått trestegsskräck!" skrek han i luren.
"Vad ska jag göra?" frågade han med darr på rösten.
Jag sa åt honom att på stående fot åka ner till Malmö och bosätta sig hos mig några dagar.
"Men jag har ju tävling hemma i mitt älskade Göteborg imorgon!" bölade han.
"Nä, det har du inte." sa jag barskt.
"Trestegsskräck är en svår åkomma och ska du överhuvudtaget kunna hoppa tresteg igen (när jag sa detta gnydde han till) så kommer du hit! Nu!"

I väntan på att Christian skulle komma gjorde jag i ordning ett pressutskick som jag är ganska nöjd med. Titta till exempel vad Svenska Dagbladet skrev.

Så nu sitter vi här i min lägenhet, Christian Olsson och jag. Vi sitter i soffan i mitt vardagsrum. Jag säger att det ligger en spiksko i köket men då börjar han gråta och jag måste säga att jag bara skojar. Sen tröstar jag honom och när jag övertygat honom om att det inte finns någon sko i köket så säger jag att det är en nummerlapp istället. Han börjar gråta igen. Det är där vi är. Det kommer att bli en lång kväll...

Från våningen under hörs fula fru Gustafsson spelandes munspel. Sa jag att det kommer att bli en lång kväll?

Så var min dag. Inte.

Del 1: Fula fru Gustafssons lyra

Varje gång jag ska gå ut måste jag ta trapporna ner i trapphuset. Jag bor på femte våningen och har inte vågat fullfölja mitt fallskärmsprojekt ännu.

En våning under mig bor fula fru Gustafsson. Fru Gustafsson är en ful tant som är född i slutet av 1700-talet och hon är inte mer än 40 centimeter lång.Detta gör att hon inte når upp till titthålet utan måste öppna dörren på glänt för att se vem som går förbi. Hur hon når upp till handtaget vet jag inte men antagligen hoppar hon upp och hänger sig i det.

Idag när jag skulle gå till affären och köpa palsternacka (jag ÄLSKAR palternacka!) öppnas fru Gustafssons dörr på glänt som vanligt och fru Gustafsson väser nåt om skinnskallar. Jag bryr mig inte om henne utan går vidare.På andra våningen möter jag tre skinnskallar som håller på att dela ut Vakttornet till mina grannar. När en av skinnskallarna vill ge mig ett exemplar låtsas jag att jag är en dövstum polack men han går inte på det."Du är en dövstum tysk!" säger han och jag känner mig avslöjad men räddar situationen genom att tipsa om fula fru Gustafsson på fjärdevåningen.

"Hon skulle kunna fylla er tanterkvot!" säger jag och gnisslar tänder av tillfredsställelse över att få in ett anagram av vakttornet i en meningen med de tre vilsna skinnskallesjälarna.Jag går glatt vidare till min affär, inhandlar tre kilo palsternacka (det ska ju räcka till kvällen) och går tillbaka hem.
På fjärde våningen möts jag av fula fru Gustafsson som jonglerar med de tre skinnskallarna.

Hon har verkligen många strängar på sin lyra. Gamla fula fru Gustafsson...(För övrigt har jag blivit av med min Rubiks kub...)

Så var min dag. Inte.