Hångelmannen ringde. Han tyckte jag hade ett konstigt telefonnummer.
Typiskt mig. Man kunde naturligtvis ringa TILL en mobiltelefon på 80-talet med man gjorde inte det eftersom det inte fanns några mobiltelefoner. Vi pratade en stund och han berättade att han fastnat i 80-talet. Jag sa att jag inte trodde honom, han hade inte tillräckligt breda axelvaddar. Han sa att han skulle minsann visa mig. Han la på i vredesmod.
En stund senare ringde han igen.
"Nu har jag minsann så breda axlar att jag inte kommer ut genom dörren!"
Mission accomplished.
Så var min dag. Inte.
onsdag 28 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar