Del 23: Utskälld

Jag är tillbaka i min lägenhet.

Sedan sist har jag blivit utskälld av min sjuksköterska. Hon tvingades ju skriva ner mina inte-dagboksanteckningar under min sjukhusvistelse eftersom jag blivit stum.

Problemet var bara att detta var onödigt jobb. Jag behöver inte kunna prata för att skriva på internet, men det förstod inte jag i mitt chocktillstånd.

Många tråkigheter har hänt sedan sist.

Fishy Blubb Blubb är död. Han låg och flöt när jag kom hem.

Gamla, fula fru Gustafssons syster har flyttat in i lägenheten bredvid. Båda går fruktansvärt dåligt och är för gamla för att använda telefon så när den ena vill den andra något så ställer de sig bara i trapphuset och vrålar. Från tidig morgon till sen kväll står de och vrålar. Åh, jag blir så arg att jag har lust att gå ut och säga till dem på skarpen! Men det kräver ju att jag får tillbaka min talförmåga.

Min nummerpresentatör har brunnit upp. Den hade smält ihop till en svart klump vars silhuett inte var helt olik en karta över Belgien. I displayen hade Christian Olssons telefonnummer bränt fast så jag antar att det är han som har ringt. 100 000 tusen gånger...

Och som jag vet har ringt eftersom det var idag och jag svarade var Glenn Hysén. Jag tror han ville ha hjälp med uppladdningen inför sitt tolvmilakryp. Jag lyfte luren men kunde inte svara. Jag har som bekant ingen talförmåga och precis som kroppsspråk och röksignaler så funkar teckenspråk väldigt dåligt genom telefonen.

Så var min dag. Inte.